onsdag 21 maj 2014

Sätt "lite ihop" i händerna på alla tolvåringar!

Den här boken handlar om tolvårsgrejer. Jag tror att alla som är i den åldern kan känna igen sig i Majkens liv (jodå, även killar). Det är föräldrar som helt plötsligt har blivit märkligt pinsamma att gå med på ICA Maxi (mest när de säger pinsamma saker till andra vuxna). Det är den där omtalade mensen som andra får men inte huvudpersonen själv, och om det verkligen är så att man då drabbas av fruktansvärda smärtor och bara kan ligga hemma och äta choklad och titta på TV. Det är att helt självklart inte vilja spela fiol på lilla konserten i samband med föräldramötet i skolan (fiol är töntigt, det vet alla) men att det är helt OK att spela gitarr på samma konsert (gitarr är inte töntigt).

Men allra mest handlar det om två saker: Om när två tolvåringar som varit vänner sedan de satt i sandlådan nu upptäcker att vänskapen inte är som den var förr. Att de har vuxit ifrån varandra och är intresserade av olika saker. Och om när man upptäcker att killar (eller tjejer) faktiskt är rätt spännande. Att man kanske kan tänka sig att pussas. (Fast nog bara pussas. För hur kysser man egentligen? Blandar man inte saliv då? Är inte det äckligt?) Och vad är det egentligen man gör när man ”blir ihop”?

Majken har alltså börjat sexan, och även om alla lärare försöker få henne och klasskompisarna att tycka att sexan är å så mycket mer spännande och utmanande (Byta klassrum! Ha skåp!) så tycker Majken ändå att skolan mest bara är skola. Tur hon har Tessan, bästisen.

Men Tessan bär sig konstigt åt. Andra tjejer i klassen pratar plötsligt med henne om gemensamma killbekanta de har, eller killar de har blivit vänner med på Facebook – utan att Majken känner till vare sig killarna eller när Tessan skulle ha lärt känna dem. De, som alltid delat allt och berättat allt för varandra? Ännu värre blir det efter en helg när Dexter från en annan klass kommer fram till Tessan och pratar om några filmer de sett tillsammans i lördags. Tessan? Sett filmer med en kille? Och Majken som inte har fått höra något, som får veta det samtidigt som alla andra? Vad är det som händer?

Inte fattar Tessan heller varför Majken är så sur helt plötsligt. Man kan väl inte prata med alla om allt, heller, tycker hon. Jag pratar med Belinda om Dexter och om andra saker med dig. Varpå Majken förstås blir ännu surare – duger hon bara till att prata om de inte så viktiga sakerna med nu, va?
Men hon får en idé. Samtidigt som hon går och spelar fiol på eftermiddagarna går den nye killen, Ivan, och spelar gitarr i klassrummet bredvid. De har börjat prata lite, och så kommer Majken på att hon kan be Ivan låtsas vara ihop med henne. Då kanske Tessan fattar att hon kan prata killar även med Majken?


Johanna Lindbäck är en av mina favoritförfattare. Det jag gillar mest med hennes böcker är (ja, helt förutom att hon skriver så väldigt bra) att de handlar om de ”vanliga” ungdomarna. Inga dysfunktionella familjer eller frånvarande/alkoholiserade föräldrar, skolk och svårigheter i skolan, utan om alla de där andra som går i skolan varje dag, har ett hyfsat ordinärt familjeliv där middag lagas på kvällarna, storebrorsor är jobbiga men egentligen OK, läxorna görs och livet rullar på. Tidigare har hon skrivit om äldre ungdomar, gymnasieålder och åren därefter ungefär. Men den här boken handlar alltså om de yngre, de som precis börjat högstadiet. Tolvåringarna mittemellan.

Titel: Lite ihop
Författare: Johanna Lindbäck
Utg år: 2013
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9 - 14 år


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar