Hur pinsamma kan föräldrar egentligen bli?

När man är i en viss ålder så är föräldrar pinsamma. Så är det bara. De säger pinsamma saker. De klär sig i pinsamma kläder. De gör ofattbart pinsamma saker som får en totalt bortgjord. Jo, visst älskar man väl dem och de är bra att ha och så – men allra helst bara hemma där ingen ser dem. Eller om de kunde sköta sig och klä sig normalt och helst inte yttra sig alls, ja då kunde man kanske ta med dem på stan om de nu äntligen måste.

Oscar i Lyckokakan är i just den åldern. Men hans föräldrar är helt klart pinsammast av alla. De är fullständigt omöjliga hela tiden. Pappa är duktig på att sjunga, och tycker om att höja sin stämma i ljuvlig sång så fort han tycker det är fin akustik någonstans. Typ i skolans trapphus. Och mamma älskar att dansa. Även på klassens disco, till en hip-hop-låt! Till ett annat disco som hon ska hjälpa till med som klassförälder kommer hon på fullt allvar dragandes med en storblommig klänningshistoria hon hittat på Myrorna och tycker att den är alldeles perfekt att ha på disco. Men åh! Oscar är helt förtvivlad varje dag och önskar mer än allt annat att hans föräldrar kunde vara lite mer normala, tack så mycket.

En kväll går familjen på kinarestaurang. Mamma och pappa är förstås katastrofpinsamma i vanlig ordning - när de har ätit upp maten så tycker de musiken inne i restaurangen är så bra så att de ställer sig upp och börjar dansa med varandra. Runt de andra borden och gästerna!! Så när Oscar får en lyckokaka av en flicka på restaurangen (Bie, hon är dotter till restaurangägarna) och det på pappersremsan i kakan står: ”Uttala din högsta önskan så blir den sann”? Ja, då är det väl självklart att han önskar det han alltid har önskat. Det här med att föräldrarna kunde bli mer normala. Fast tyvärr formulerar han sin önskan lite fel. Han säger ”Jag önskar att jag och mina föräldrar var mer lika”.

Efter det blir Oscars liv en enda total pinsamhetskatastrof. Han gör bort sig, och gör bort sig, och säger saker han egentligen inte tänkt säga. Det är han som blir mer lik sina föräldrar än tvärtom! Men även om livet är helt pinsamt så kan det faktiskt vara bra att säga saker man egentligen inte hade tänkt säga. Det kan bli lite roligare, även om det är jobbigt.

Det här är en bok man blir väldigt glad av att läsa. Oscar hamnar i många roliga situationer. Även om han tycker allt är pinsamt så att han kan dö kan jag se hur bra det faktiskt blir. Han får en ny vän. Kanske flera, faktiskt. Han vågar göra saker han aldrig förut skulle ha vågat. Livet blir annorlunda.
Och oj, vad jag är glad att just den där perioden i mitt liv sedan länge är över. Den där när föräldrarna var pinsamma och det värsta man kunde göra var att göra bort sig.

Titel: Lyckokakan
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Illustrationer: Maria Nilsson Thore
Utg år: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 8 - 12 år, och som högläsning från ca 6 år 

 Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.