Handlingen går i korthet ut på att det har hittats en flaskpost i Skottland, där brevskrivaren verkar vara i yttersta nöd och ber om hjälp. Flaskposten med tillhörande utredning har nu dumpats på Carls skrivbord. Tyvärr har havsvatten och det faktum att flaskan blivit stående i flera år i ett rum på det där skotska polishuset gjort att brevet är i det närmaste oläsligt. Carl vill sin vana trogen helst strunta i alltihop, lägga upp fötterna på skrivbordet och ta sig en tupplur - men hans envetna och jobbiga medarbetare Rose och Assad kan inte låta brevet vara utan måste äntligen försöka lösa vad det står och vem brevskrivaren var.
Det visar sig handla om en kidnappning. Och det visar sig i förlängningen att den här kidnapparen fortfarande är aktiv. Och att det är en sällsynt otrevlig och kallblodig person. En av de vidrigaste mördare jag läst om, tror jag. Och när avdelning Q jobbar med det där urgamla och till en början fullständigt omöjliga kidnappningsfallet så har han en färsk kidnappning på gång som man får följa i detalj, och man får läsa hur infernaliskt listig och noggrann kidnapparen är och hur han så totalt utplånat alla spår efter sig så att det känns helt omöjligt att det hela ska kunna lösa sig någonsin.
Dock kan jag tycka att det hela drar ut lite på tiden. Att mördaren får hålla på och vara ondskefull och listig alltför lång tid. Att ingen i hans omedelbara närhet reagerar ens lite på att han egentligen inte verkar ha något normalt liv, inte har någon identitet. Plus att det i boken finns en sidohistoria om nerbrunna byggnader som känns ganska irrelevant och trist att läsa om.
Eller lyssna. För det är nog det som är mitt problem - att jag har lyssnat på boken och gjort det under alldeles för lång tid. Boken tar drygt 19 timmar att lyssna igenom, och eftersom jag har haft (ännu en) downperiod vad gäller mitt springande så har det varit alldeles för länge mellan lyssningsomgångarna och tagit ohyggligt lång tid att ta sig igenom boken och sätta fast den där eländige skurken.
Sen har jag lite problem med Stefan Sauk som uppläsare också. Han är väldigt underhållande att lyssna till, visst. Men precis som när jag lyssnade på Kvinnan i rummet (Fasanjägarna läste jag som pappersbok) så tyckte jag att han tog över boken alldeles för mycket. Att jag liksom såg Stefan Sauk framför mig hela tiden, hans ansiktsuttryck och gester. Och så blev jag lite störd på att han ger de olika karaktärerna olika röster. Det är kul - i början. Men när Assad, som Sauk ger någon slags lite gällare och ganska fånig röst, ska säga allvarligare saker, eller överhuvudtaget ska säga saker i dramatiska skeenden så blir det så fel när han ju måste göra det med den där gälla fåniga rösten eftersom Sauk har begåvat honom med den redan från början och sedan inte kan byta tillbaka.
Tror jag läser nästa bok om Q som pappersbok. Och nu vill jag veta mer om Assad. Vem är den mannen?
Titel: Flaskpost från P
Serie: Avdelning Q, bok 3
Författare: Jussi Adler-Olsen
Orginaltitel: Flaskepost fra P
Översättning: Leif Jacobsen
Ljudbok - uppläsare: Stefan Sauk
Utg år: 2012
Förlag: Storyside
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar